paus

ja, så går det om man inte har internet. då blir det svårt att blogga. det kommer tyvärr bli lite stiltje här framöver. hejdå bredbandsbolaget. återkommer här när jag har en pålitlig, billig och snabb leverantör av internet igen.

om jag haft en playstation 2, skulle jag definitivt köpt Katamari. storyn är så knasig så jag ska inte ens försöka förklara den. men i korthet går det ut på att man ska rulla en boll genom världen och den här bollen växer ju mer grejer som fastnar på den. man ska försöka återskapa kosmos för att farsan, som var någon slags Skapare, klantade till det, tror jag. utseende, idé, originalitet.

extra plus för fina kossor med vulkan och staden i bakgrunden.

en gnutta poesi

ska ses: Res aldrig på enkel biljett (1987). Av: Håkan Alexandersson. finns på dvd nu ihop med ett knippe kortfilmer på samma skiva.

En hårdkokt historia som utspelas i en avlägsen framtid då det mesta är slut. Det som finns kvar är girighet, grymhet, sexualitet, eld och en gnutta poesi. Bland de människospillror som nätt och jämnt håller sig vid liv finns ”investigatorn”. En bitter man som påminner om figurer i vår egen tids berättelser om brott och straff. En undersökare, en mullvad som gräver sig fram bland fakta och fiktioner, ofta misshandlad, alltid hungrig och pank. Och jagad av portvakten för den obetalda hyran.

Investigatorns kontor ligger mitt i den tröstlösa slum dit solen aldrig når, och där invånarnas sita hopp står till den nye ledaren, illusionisten ”Den store Hassan”, som med en glättig reklamkampanj sprider hoppet om en bättre värld.

det låter alldeles, alldeles magnifikt. jag kan tänka mig att scenografin påminner en hel del om privatdetektiven Kant, som jag skrev om nyss.

fin affisch från London. känns tryggt på nåt sätt med de där ögonen som tittar ner på en, så att inget otäckt händer. ännu skönare är typsnittet som är som hämtat ur en paranoiathriller från 50-talet.

hittade följande kuriositet inför NIN:s nya albumsläpp Year Zero. det nya är tydligen att marknadsföra en ny platta genom att ”glömma” usb-diskar i hotellrummet med adresser till kryptiska telefonnummer och konspirationshemsidor. skärmdumpen ovan är från en trailer på hemsidan. det är en kort film på en landsväg, så flashar en vägskylt förbi en hundradels sekund. eftersom inget annat händer i filmen backade jag frame för frame och då kan man se ”I am trying to believe” om man anstränger sig.. fattade inte grejen förrän en vecka senare när jag läser den här artikeln – då blir lite klarare.

Elvis inälvor lever

gatukonst nuförtiden. verkligen totalt ”smal”. små stickers som denna, till exempel. känns positivt och abstrakt. såg en till med förmodat samma avsändare m texten ”ELVIS TONSILLER” på en annan stolpe idag. (okej, nu fattar jag.. det var inte förrän jag skulle skriva rubriken till det här inlägget som jag insåg associationerna.. göteborgsfyndigt värre.)

achnolidgt!

jag minns de där kvällarna i slutet på 90-talet. vi var ett gäng på kanske 4-5 pers som satte upp ett lokalt nätverk på ett litet kontor på söder.. sen satt vi och mörsade varandra i timmar och dirigerade tanks och annat skoj. detta underbara lilla realtids-strategispel som heter command & conquer kommer alltså nu i en tredje upplaga. kanske ska jag köpa en PC? dregle.

observerade ny stavning på ”pojkvän” på hemköp. gillar också hur man inte vill exkludera något slags förhållande.. alla ska ha tulpaner!

mer trasiga skor, som är vegetariska, anti-ondskefulla-multinationella-företag och snygga. black spot shoes.

ett lappverk av tejpbitar, plåster och skyddsunderlag utgör dessa skor. hade de inte sett så sorgliga ut kunde de väl varit lite cyberpunkiga antar jag.