jag lämnar harpunen hemma

jag ska en sväng till jörg haider-land över nyår. jag tänkte ta med mig lite svensk glögg i handbagaget, men det verkar omöjligt. varje behållare med vätska får bara vara max 1 dl och ligga i en transparent påse. möjligen lyckas jag om det finns i taxfreebutikerna efter säkerhetskontrollen. jag kollade även Luftfartsverkets lista över andra potentiella terrorföremål som man inte får ta med. under rubriken ”förbjudet ombord” och ”Spetsiga/skarpa vapen och föremål” blir man upplyst om detta:

* Yxor.
* Pilar.
* Isbroddar.
* Harpuner och spjut.
* Isyxor och isklyvare.
* Skridskor.
* Knivar med spärrbart blad eller springknivar, oberoende av bladets längd.
* Knivar, inbegripet ceremoniknivar, med blad på över 6 cm, av metall eller annat material som är starkt nog att användas som potentiellt vapen.
* Köttyxor.
* Macheter.
* Rakknivar och rakblad (med undantag för säkerhets- och rakhyvlar för engångsbruk med rakblad).
* Sablar, svärd och värjkäppar.
* Skalpeller.
* Saxar med blad på över 6 cm.
* Skidstavar och vandringsstavar.
* Kaststjärnor.
* Verktyg som kan användas som spetsiga eller skarpa vapen, t.ex. borrar och borrskär, tapetknivar, verktygsknivar, alla typer av sågar, skruvmejslar, kofotar, hammare, tänger, skiftnycklar, skärbrännare.

nån som vet vad en ceremonikniv är??

ugglorna är inte vad de ser ut att vara (tack David Lynch). den här ruggugglan med pistol och sneakers stöter man på om man spatserar på bonniers konsthall i stockholm. han står där och lurar precis runt ett hörn… och väntar på dig..

SÅ BRA. en Malmökonstnär som gjort ”polykroma skulpturer” i trä, som ser ut som grafiken i Quake årgång 99. svårt att fatta att den är av trä när man tittar på den från en dataskärm.

Nordéus visar bland annat tre träskulpturer där människor framställs som tv-spelsfigurer, kantiga och digitaliserat mänskliga. Nordéus tar något redan existerande, en bild av en anhörig och omformar den utifrån tv-spelets estetik. Skulpturerna han presenterar är märkligt tvådimensionella trots skulpturernas tredimensionalitet. (svd)

skulpturerna och annat fräckt kan man se på Electrohype i Lund. nu är det en utställning om elektronisk konst i det offentliga rummet (som även uzi nr 2 kommer ha som tema). polykromgubbarna påminner mig om en liknande figur fast som är pixlad istället, pixelgubben LOW_RES_MAN, som för övrigt ser lite Plympton-aktig ut. It’s a low resolved male template that has left the internet for the high resolved reality.

(Maria: gör inte du också stora figurer i verklig storlek, typ pappdockorna som du haft på din blogg senaste tiden? ser roligt ut, hur gör du dom?)

ganska kul. att dokumentärfilmskursen i umeå använder en screenshot från min film som första bild i deras presentation. jag tar det som en komplimang! ännu kuligare att det är Pers musik som är soundtrack.

jag har hittat den perfekta julklappen för Yksi. the Kitty Show: film för katter. man kan välja mellan 2 DVDer. Bugs eller Birds. såhär beskrivs the Bugs:

Katterna kan följa insekterna både under natten och dagen, filmen skiftar automatiskt visningsläge. Samtidigt hör katten insekternas fladdrande och andra aptitliga naturljud.

the Birds:
Detta är en actionfilm för katter. Några av de mest stökiga och skräniga fåglar som finns, nämligen glansstarar, samlas i ett majsfält för att äta. Snart utbryter full anarki till alla katters stora lycka.

det verkar hyfsat seriöst ändå, med intressanta faktoider om hur katter ser och uppfattar rörelser, vilka färger som är intressanta och sånt.

jag tycker såna här skyltar är så himla fina. jag blir glad och lite rörd, vet inte om det beror på avsändarens totala brist på pretentioner el okänsla för symmetri, kombinerat med en stor dos dyslexi. eller bara för att det är en stor chockröd affisch i decembermörkret.

ni kanske har sett på tv eller läst nånstans om den lilla salladsbaren Wild´n´Fresh i stan som fått påhälsning av dessa overallklädda strejkvakter.

anledningen: ägaren vill inte gå med på HRF:s kollektivavtal, säger att hon har bättre deal med sina arbetstagare. facket säger att hon snyltar dem på 40000 om året. på andra sidan ringen har vi centerpartisten Federley som som kallar det för maffiametoder. mycket holabaloo för lite sallad, eller vad säger ni?

hope you guessed my name…

min korrespondent från Salzburg har upplyst mig om en del av landets bisarra seder. bara namnet: KRAMPUS. när jag hörde det på telefon tyckte jag vaddå, det är ju som haloween. men nu tycker jag det liknar mer satanism än mys-skräck. läs vad hon skriver här bara. jag återkommer med fler exotiska helgtider längre fram, ni skulle bara veta.

short information about the Krampus it was in old times a costum of all Austria (the big one at this time), but then forbiten because of the inquistition (nobody was alowed to dress like a devil, was juded with death penalty) but in the little villages up on the mountains this custom went on. Now it exists in South Germany, Swiss, North Italy, Kroatia, Hungaria, and West Austria. The Krampus is the companion of the Nikolaus who comes on the 6th of december, he is kind of the evil, like a devil. Under the maskerad are young guys the are in groups and make shows, and in some villages this guys like than to beat up beautiful girl, were they normaly have no chance or who left them or who rebuved them once.

teslacoil!

… lunkandes mot wavrinskys plats, min näst närmsta station hemifrån. från backen ser jag en enorm slickepinne på det lilla torget, en röd kula i skyn som tornar upp sig. den var inte där igår. jag tar fram kameran och samtidigt står två personer till och fotograferar. ett gäng kids svärmar omkring och skriker va ede va ede va ede?!? jag inser efter ett tag att det måste vara konstnären själv som står där och tar kort med mig eftersom hon förklarar för barnen väldigt detaljerat slickepinnens mening – det är en enorm knappnål och skulpturen heter HÄR. ungefär som en jätte har prickat ner nålen på en papperskarta. det riktigt coola är att där nålen går ner i jorden kommer det vara ett kryss, men krysset kommer framträda först när materialet (som heter nåt mkt krångligt typ pollonium) rostar.

mer bilder här här och här.

been there, done that

jag gillar den här definitionen på chronic dejá vu, som också rimmar lite på slutet:

mental disorder in which victims respond to experiences with a false sense of familiarity, from films they’ve never seen to places they’ve never been.

tror jag saxade den från pappers-wired i våras, men om man googlar på det får man upp lite kul artiklar på ett nytt fenomen.